Denna redogörelse avser ponny. Löshoppningens mål: treårstest, kvalitetsbedömning eller bruksprov. För att hästen skall kunna prestera sitt bästa skall den vara väl förberedd, vilket kräver en långsiktig planerad träning och förberedelse. Provet sker vid tre, fyra eller fem års ålder, så att tid till förberedelser finns. Lämplig ålder att börja är när ponnyn är två år. “Träningarna” skall ske med viss regelbundenhet. Varannan till var tredje vecka under vårvintern och höst, ca fem gånger per säsong.

Hjälpmedel

 

1. träns utan tyglar
2. ledtygel (som träs igenom vänster bettring och lossas försiktigt vid släppet)
3. strykkappor
4. longerpisk (minst 2 piskförare)
5. havrehink för unghästarna

Viktigt: En som leder det hela! Piskförarna skall driva hästen lugnt framåt. Föraren släpper och fångar hästen. Allt skall gå lugnt och tyst. Officiell löshoppning sker i vänster varv.

Första momentet är att vänja ponnyn med hur det går till. Det bästa är att vara inomhus i manege, ej större än 20×40 m. Har man större yta har heta hästar lätt för att rusa och den “lata” har man svårt att få kontakt med. Den inre cirkeln skall ha rundade hörn ej som på bilden! Första gångerna ägnas ej åt träning, utan man lär ponnyn hur den skall göra, nämligen att ta sig ifrån A till B (fig.1). Vid B finns alltid en belöning t.ex. havre på en tunna eller något liknande. “B” skall vara moroten för ponnyn.

Figur 1:

Man börjar med att leda ponnyn runt några gånger i vänster varv med en liten “halvhalt” vid B varje gång. När man sedan släpper skall man vara minst tre personer, en som för och släpper ponnyn, en som fångar och en i mitten som leder det hela. Personen i mitten skall vara utrustad med långpisk. Den i mitten som leder och ansvarar för träningen är den som ponnyn skall lyssna på, övriga håller tyst. Innan ponnyn glatt och villigt tar sig (gärna i galopp) ifrån A till B tränar man ingen hoppning. Man har endast bommar på marken vid C, senare hinder (se fig. 2). Om det fungerar väl kan man lägga upp bommen till 40-50 cm med en avsprångsbom lika långt framför som hindret är högt. Detta upprepas vid ett par tillfällen, varje tillfälle får ta max 15 min. De fortsatta träningarna följer alltid samma mönster till att börja med. Man börjar sedan med att hoppa med hjälphinder.

Figur 2A: Hjälphinder (I i figur 1) höjd 60 cm. Två stöd, två bommar varav en markbom lika långt från hindret som hindret är högt.		Figur 2B: Hinder av oxertyp (II i figur 1). Fyra stöd, en markbom, två-tre bommar i framkant och en bakbom. För unghästen skall alltid bakbommen vara minst 10 cm högre än frambommen.

Avstånd A-B i fig. 2 skall anpassas till resp. kategori.

Kategori	A	5,10 m
	B	5,70 m
	C	6,30 m
	D	6,70 m

Börja alltid med B-hindret lågt utan bakre bom innan ni plockar in A-hindret. Höj sedan B-hindret till lagom höjd och längd. Om ponnyn har problem anpassa avståndet individuellt. Var inte rädd för att sänka om det behövs. Ändra aldrig A-hindret. Avsluta gärna med hoppningen med att hoppa enbart B-hindret och då lägre och kortare. Första gången går det ofta inte så bra då ponnyn “letar” efter A-hindret och uppträder osäkert. Gör om till osäkerheten försvunnit och sluta då direkt. Går den däremot bra första gången räcker det med ett språng. Totalt gör ponnyn ca 6-10 språng över B-hindret vid varje tillfälle (ca 6-8 språng efter framhopnning).

Det svåraste är alltid att sluta i tid. Att inte hålla på tills det går dåligt eller om hästen gör något bra, att den skall göra det ännu bättre. Som förberedelse för kvalitetsbedömning och bruksprov räcker det bra med bara bommar i hindren. Man kan i A-hindret även använda en planka. Syftet med det här upplägget är att “lära” ponnyn hur det här skall gå till, så att den känner igen sig och så småningom kan koncentrera sig enbart på hoppningen. Låt alltså hästen hoppa med bjudning, jaga den inte över hindren med piskan eller rösten, dock bör bjudningen vara så att hästen galopperar både mot och efter hindret.

Lycka till!

Sammanställt av Kristina Blad från material skrivet av Sten Lindgren, A-tränare i hoppning och Loa Axén, A-tränare i hoppning.