Hästar visas för hand i samband med exteriörbedömning men även vid försäljning och hos
veterinären. Unga hästar kan visas vid hand många gånger under uppväxten; som föl, vid rådgivande
bedömning av unga hingstar, premiering och vid 3-årstest. Visning vid hand är även ett moment vid
stambokföring av ston, avelsvärdering av hingstar och, för alla hästar, i samband med utställning.
För att hästens förtjänster ska komma fram på bästa sätt är det bra om häst och visare är förberedda
på uppgiften och har tränat hemma. I texten nedan kan du läsa om hur visning för hand går till och
även vad som kan vara bra att tänka på.

Alla visningar sker alltid enligt samma principer, dvs. man vänder på samma sätt, håller tyglarna på
samma sätt etc. Men beroende på arrangemang och tillfälle kan det skilja sig i om man visar hästen
på ring eller inte och hur mycket trav som visas, det är alltid domarens anvisningar som gäller. Därför
är det viktigt att under visningen vara uppmärksam på domaren och en eventuell ringmaster
(domarens medhjälpare).
En lydig uppmärksam häst är lättare att visa, så träna hemma, filma gärna och titta på varandra.

Visningen

Hästen framförs mot av domaren anvisad plats på rakt spår i livlig taktmässig skritt. Visaren går vid
vänstra bogen, både i skritt och trav. Tygeln kan gärna vara delad av säkerhetsskäl.
Det är tillåtet för visaren att ha spö under visningen. Det är även tillåtet att ha en medhjälpare,
piskförare vid visningen. Tänk på att spö i handen kan försvåra visningen, särskilt i trav, då kan det
vara bättre med en medhjälpare. Idealet är att hästen är tränad att följa visaren.

Visning i skritt

I skritten hålls tygeln med båda händerna, med delade eller korsade tyglar i höger hand, tygeländan
och eventuellt spö i vänster hand.
Tänk på att ge hästen frihet att röra huvudet, då rör den sig ledigare. Tänk på att hästens huvud
pendlar naturligt i skritt och att den ska ges utrymme att göra detta.
Visarna bör titta framåt så att linjen hålls och hästen går på ett rakt spår, även en skritt med god
energi gör att hästen visar sig bättre och vinglar mindre.

Visning i trav

När domaren begär trav fattas tyglarna uppsamlade i höger hand så att visaren kan springa ledigare
och följa hästen utan att hänga i tygeln och därigenom böja hästens hals och förstöra dennes aktion.
Behåll platsen vid bogen och spring rakt i ett livligt tempo men med bibehållen takt.
Visningen i trav är det svåraste momentet för många, eftersom man måste kunna springa tillräckligt
fort och länge. En absolut grundregel är att fatta tygeln i höger hand. Ingen kan springa med flyt med
en tygelände i var hand, man stör hästen och förstör gången genom ett ojämnt tryck i munnen.
Hästen bör vara så tränad att den följer i trav när visaren börjar springa. Eventuell medhjälpare med
långpisk kan joggande följa hästen, snett bakifrån. Snärtar, plastpåsar eller annat ”fladder” på pisken stör hästens koncentration på visaren och kan vara otillåtna enligt bestämmelserna för den aktuella
visningen.

Visaren måste kunna följa hästen i friskt travtempo. Om visaren lunkar snarare än springer visar
självfallet inte hästen vad den kan. Det gäller dock att inte överdriva tempot så att hästen kommer ur
balans, faller i framvikt och tappar påskjutet bakifrån. En skicklig visare anpassar tempot efter den
aktuella hästens förmåga och ger hästen stöd med en mjuk hand i nivå med hästens mun. Om man
kan följa hästens takt är detta en fördel, men lite av ”överkurs” – viktigast är att kunna följa hästens
tempo. Den som vet med sig att springförmågan är begränsad vinner på att anlita duktig springare. Väl
genomförd visning ger ett bättre helhetsintryck och gör att domaren kan bedöma hästen rättvist.

Uppställning

Uppställning skall ske på av domaren anvisad plats och halten förbereds i god tid.
Efter halt ställer sig visaren framför hästen med en tygel i var hand.
Tygeln skall fattas ca 20 cm under bettringarna och tygeländan skall vara väl uppsamlad.
Hästen ställs upp med den manfria sidan mot domaren om inte domaren anvisar annat. Den ställs
upp med ”den öppna sidan” mot exteriördomaren d v s. närmaste framfot något framför den andra
och närmaste bakfot lite bakom den andra. Kroppstyngden skall ändå vara jämnt fördelad på alla fyra
benen. Hästen skall varken stå ”framför, under eller bakom” sig. Hästens huvud hålls i ett naturligt
läge och visarens uppmärksamhet hålls i första hand på hästen.
När domaren vill se hästen framifrån tar visaren ett steg åt sidan så att hästens framben kan ses.
Går domaren sedan över till andra sidan ställs hästen med lätta tag i tygel/bettring så att den sidan
blir den ”öppna sidan”.

Visning på medellinjen

När tecken ges att bedömningen på stället är slutförd återtar visaren sin plats vid bogen och hästen
igångsätts i skritt och framförs enligt anvisningar från domaren. Fram och tillbaka längs medellinjen,
först i skritt därefter trav för slutlig bedömning av extremiteterna.
Vändning
Avsaktning görs alltid före vändning. Vändningen utförs till höger med hästen ”från” visaren. Det är
bra om vändningen görs liten, som en ”stor bakdelsvändning”, så att man kan föra tillbaka hästen på
samma linje, vid behov kan vänsterhanden höjas något för att få hästen att vända lättare.
Visning på spåret
Hästar visas på spåret i höger varv, dvs visaren går utanför hästen. På utställning är det vanligt med
visning på ring, dvs att alla deltagare i klassen visas samtidigt på fyrkansspåret.

Visarens klädsel

I Sverige finns det oftast inga strikta regler kring klädsel vid visande av häst, om det finns någon
särskild klädkod på ett visst arrangemang så framgår det av propositionen. Glöm inte att
anvisningarna för klädsel även gäller eventuella medhjälpare, ett enhetligt klätt ”team” ser snyggt
och proffsigt ut. Olika raser har olika traditioner kring visarens klädsel där Connemaran, och många av de andra raserna från de brittiska öarna, traditionsenligt visas med byxor, skjorta, slips och väst eller kavaj. Det allra viktigaste är dock att visaren är prydligt klädd och att kläderna är valda för att inte ta uppmärksamheten från hästen, undvik därför starkt mönstrade kläder eller fladdrande plagg. En
välklädd visare ger ett gott intryck och påverkar helhetsbilden även om det är hästen som blir
bedömd. Byxor bör vara raka och lediga, ex. jeans eller chinos. Ridbyxor är avsedda för ridning och bör inte användas vid visning. Färgen spelar mindre roll men det rekommenderas att välja en mörkare färg
om hästen har ljusa ben och en ljusare färg till mörkare hästar. Detta gör att domaren lättare kan se
hästens rörelser utan att distraheras av visarens ben. Tröja kan vara kortärmad piké eller tenniströja med krage eller långärmad med vit/ljus kragtröja eller skjorta under. Det traditionsenliga med skjorta, slips och väst eller tweedkavaj fungerar givetvis det också. Skor ska vara lätta att springa i, typ gymnastikskor eller jodhpur boots i en färg som matchar din klädsel. Ridstövlar är helt olämpliga att springa i. Handskar är bra för att skydda händerna. Godkänd hjälm med knäppt hakband ska bäras vid allt hantering av häst på bedömningsplatsen. Håret ska vara prydligt, flaxande ostyrigt hår stör helhetsintrycket. Långt hår bör antingen fästas upp i hårnät eller vara uppsatt i fläta eller tofs.
Hästens utrustning
Vid exteriörbedömning vill man visa upp hästen, och inte dess utrustning, det är därför viktigt att
välja träns med omsorg. Pannbandet ska inte vara överdrivet dekorerat, även om en diskret
dekoration är okej är ett rent läderpannband ofta att föredra. Engelsk nosgrimma eller ingen alls om
den vuxna hästen har ett vackert huvud som man vill framhäva. Andra typer av nosgrimmor
rekommenderas inte då de ofta negativt påverkar intrycket av hästen huvud. Även de traditionella
visningstränsen, med eller utan mässingsdetaljer kan användas. Ett s k ”visningsdelta” som fästs i
båda bettringarna och fästs i en gemensam ledtygel rekommenderas inte, det blir skramligt och
oroligt och svårt att styra/påverka hästen, inte minst i sidled vid uppställning. Vanliga delade tyglar är
bäst.

Föl och 1-åriga ston visas i grimma. Välj gärna en snygg, men diskret, lädergrimma. Alla andra hästar
visas i träns. Hästen visas i övrigt ”naken” utan någon annan utrustning så som benskydd eller
liknande.
Om hästen ska släppas för löshoppning eller lösgalopp är det praktiskt med karbinhakar i tyglarna.
OBS släpp aldrig hästen med s k visningsdelta, dessa irriterar de flesta hästar och kan förstöra för
hästen.